Kärlek för mig är någonting alldeles mysigt, fluffigt och underbart, om man är riktigt riktigt kär så kittlas
det liksom i magen på något konstigt sätt. Speciellt när man är riktigt nykär, då räcker det med minsta
lilla tanke på den man tycker om och så blir man alldeles varm i kroppen och det pirrar från topp till tå!
det är iallafall min vision på den bra sidan av kärlek, men ack så ont den kan göra.

Kärlek kan också vara någonting hemskt, hjärteskärande och det mest ångestfyllda som finns.
Känslan av att förlora den man älskar (eller ens vara osams) känns ungefär som om någon skulle
ta ett rivjärn och sakta riva sönder ditt hjärta i tusen bitar för att sedan stoppa resterna i köttkvarnen.
(ursäkta brutaliteten, men sant.)



sedan finns det ju kärlek till t.ex. godis, och den sviker en ju aldrig!
om dom inte är gamla och hårda vill säga :<